1
Midsommar
Postad av
Norrlandskan
,
07 June 2013
·
5069 Visningar
ljusa nätter midsommar i alanya saknar sveriges ljusa nätter
Pratade med mina föräldrar igår vid 20-tiden när det började mörkna här... och där satt dom i fullt dagsljus och solen lyste fortfarande. Fick akut hemlängtan (vilket inte händer så ofta nu för tiden) och att se midnattssolen och inte sova på nätterna när ljuset är som vackrast.
Alanya har ju blivit mitt hem nu, även om jag fortfarande vissa dagar inte fattar att jag faktiskt bor här, men jag skulle så gärna vilja åka hem en sommar om så bara för en vecka eller 10 dagar. Midsommar hägrar med ljusa nätter, mygg, knott, sviron, sill, mandelpotatis, familj, vänner, lekar och mat mat mat. Jag vill sitta uppe på ett berg hela natten och grilla korv, prata och aldrig känna samma trötthet som jag har här.... är det månnetro ett ålderstecken?
Jag är ju född och uppvuxen i en mindre norrländsk kommun, där alla känner alla, och inte tyckte jag om stället när jag var tonåring! Men nu när jag är närmare 40 år än 30 år kan saknaden efter naturen och människorna slå till hårt. Varje år när jag åker hem för jul och nyår står jag ute på mamma och pappas gård och bara insuper (kall, torr eller snöstorm - det spelar ingen roll) luften, tystnaden och njuter. Jag till och med tycker om renarna! Vintern är så fantastiskt vacker, men sommaren i norr - det är en dröm.
Midsommar i år kommer jag ialla fall att få äta sill och mandelpotatis - för det har mina föräldrar tagit med sig när de var ner och hälsade på, så jag får väl göra en midsommarstång på gården och binda mig en blomsterkrans, dansa "små grodorna" så grannarna får något att fundera på (utlänningen har blivit tokig!), men inga 7 sorters blommor under kudden - för min prins det har jag redan hittat. Men nästa år ska jag vara på svensk norrländsk mark, dansa runt en riktig midsommarstång av björk, äta mera sill, slåss med mygg och knott, vara med familj och vänner, men framför allt ska jag sitta på ett berg och grilla korv och se på när solen aldrig går ner.
Alanya är mitt hem nu och här, men Sverige är alltid hemma.
Alanya har ju blivit mitt hem nu, även om jag fortfarande vissa dagar inte fattar att jag faktiskt bor här, men jag skulle så gärna vilja åka hem en sommar om så bara för en vecka eller 10 dagar. Midsommar hägrar med ljusa nätter, mygg, knott, sviron, sill, mandelpotatis, familj, vänner, lekar och mat mat mat. Jag vill sitta uppe på ett berg hela natten och grilla korv, prata och aldrig känna samma trötthet som jag har här.... är det månnetro ett ålderstecken?
Jag är ju född och uppvuxen i en mindre norrländsk kommun, där alla känner alla, och inte tyckte jag om stället när jag var tonåring! Men nu när jag är närmare 40 år än 30 år kan saknaden efter naturen och människorna slå till hårt. Varje år när jag åker hem för jul och nyår står jag ute på mamma och pappas gård och bara insuper (kall, torr eller snöstorm - det spelar ingen roll) luften, tystnaden och njuter. Jag till och med tycker om renarna! Vintern är så fantastiskt vacker, men sommaren i norr - det är en dröm.
Midsommar i år kommer jag ialla fall att få äta sill och mandelpotatis - för det har mina föräldrar tagit med sig när de var ner och hälsade på, så jag får väl göra en midsommarstång på gården och binda mig en blomsterkrans, dansa "små grodorna" så grannarna får något att fundera på (utlänningen har blivit tokig!), men inga 7 sorters blommor under kudden - för min prins det har jag redan hittat. Men nästa år ska jag vara på svensk norrländsk mark, dansa runt en riktig midsommarstång av björk, äta mera sill, slåss med mygg och knott, vara med familj och vänner, men framför allt ska jag sitta på ett berg och grilla korv och se på när solen aldrig går ner.
Alanya är mitt hem nu och här, men Sverige är alltid hemma.
